Den försvunna botanikern

(Du kan använda det här som en skrivövning om du vill).

Innan jag vände om och slutade leta efter utsikterna stannade jag vid ett märkligt växthus. Ingen botaniker syntes till. Det kändes lite förbjudet att titta in bland dammiga glasrutor, vissna plantor och kaktusar som försökte sträcka sig efter de sista vattendropparna som sakta krympte i hettan.

Vem ägde växterna, vad användes de till (trolldom, kryddor, dofter, ett sällsynt herbarium), när och hur vattnades alla krukorna och varför övergav personen hela sin samling innan sommaren var slut?

Publicerad 18.08.2016 kl. 20:36

Hemma

 

Jag pratade engelska under hela resan. Obehindrat, flytande och ibland sökandes efter orden. Det varierade beroende på vem jag pratade med. Om de använde sig av sitt modersmål, bröt med en australiensk dialekt, sa Berlin med en indisk klang, berättade om sina sociologistudier i Holland eller skämtade om kryddorna från öknen. Ibland var det jag som kom på orden och avslutade påbörjade meningar. (Det är kanske inte så speciellt att prata engelska för dig men jag gör det rätt sällan så visst rostar språket också).

Berätta om Finland: ser ni norrsken över himlen, går solen aldrig ner, har ni snö året om?

Den här resan var den socialaste på länge och även första gången som jag använde mig av couchsurfing. Laura, vår värd i fyra nätter, tog emot oss med öppna armar och visade oss sina smultronställen i Rijeka. Dess värre, hittade vi inga andra värdar då Kroatien kryllar av turister i juli, alla hade fullt upp och vi började inte leta sovplatser i tid precis. (Den sista som svarade åt Ibrahim ville meddela honom på förhand att han tycker om män och om att gå naken hemma). Men vi hittade olika hostell och delade rum med personer från olika länder.

Det finns mycket att berätta och jag försökte skriva ner små anteckningar för att minnas allting. En kväll lade jag märke till en liten flicka som blev fotograferad i famnen på hennes förälder och ibland ropade hon ka-kak, ka-kak och jag undrade varför hon lät så där. När jag gick närmare såg jag att hon knep ihop två små fjädrar i sina händer och flaxade sakta med armarna i luften. Mina iakttagelser är ofta på den smulnivån så du kanske förstår att det kan vara svårt att lägga ord på hela resan nu.

Publicerad 04.08.2016 kl. 23:07

Nyckelpigorna tar över

Nyckelpigorna samlade halva släkten, alla sina kaverin och så många svarta prickar de bara kunde hitta innan de flög över med vindarna från Ryssland. Jag ser framför mig mörka svärmande moln som rör sig framåt i onaturliga profiler över himlen och hur slumpen, en vindpust åt rätt håll, tog just den här nyckelpigefamiljen till vackra Jussarö.

Publicerad 22.07.2016 kl. 10:25

Jussarö

Vi åkte på en utfärd till Jussarö tillsammans med Julia och Clara i går. Det gick smidigt att köra ner till Baggö och hoppa på båten som tog oss till ytterskärgården över dagen. Kaptenen berättade för oss att konceptet är nytt för i år, tidigare har Jussarö mest varit känd bland seglare och båtägare men nu finns alltså även möjligheten för oss landkrabbor att vandra runt på den speciella ön. Vi lade oss på klipporna och lyssnade på ljudet av vågorna som virvlade runt bland den svarta sanden. Jag hittade små bitar av havsporslin, en skumvinskork, finslipade glasskärvor och en använd patronhylsa som nu finns här hemma hos mig i den växande samlingen: bortglömda strandskatter eller alternativt skrapel.

Publicerad 22.07.2016 kl. 09:57

Vad vi behöver veta om varandra innan resan börjar

 

- Ena trivs inte så länge på stranden och bara ibland i vattnet.

- Ena är van vid Egyptens stekheta sol och andra med regnet i Finland.

- Ena lagar gärna egen mat och äter så billigt som möjligt.

- Ena dricker inte en droppe alkohol men dansar ändå hela natten.

- Båda pratar gärna med vem som helst.

- Ena är allergisk mot katter och övernattar ogärna hos kattmänniskor med katthår i lakanen.

- Ena har gnisslat tänder i sömnen sedan förra sommaren och slutar först när någon försiktigt masserar käkarna.

- Ena behöver börja morgonen med tystnad för att orka prata engelska resten av dagen.

- Ena vill inte vara ensam i den stora staden när flyget landar sent på kvällen. Den andra svarar: don´t worry! Jag gör allt för att vara där före dig.

Hur tror du att vi två klarar oss, tio dagar på resande fot?

 

 

Publicerad 18.07.2016 kl. 16:31

Bongo

I år fick jag följa med till Rosala över midsommaren. Jolin och barnen visade mig runt ön, vi simmade, badade bastu, latade oss på klipporna, rodde till närliggande platser och hade turen att få besök av en säl två kvällar i rad.

"Det var först när plåten trummade mot berget som det gick upp för mig varför båten fått namnet Bongo."

Publicerad 12.07.2016 kl. 22:30

Kroatien

Det blir ändå sen en resa för mig i sommar. Jag kommer att åka till Kroatien tillsammans med Ibrahim som jag lärde känna i Grekland för några år sedan. Jag är så glad för att jag rest runt en del och råkat möta bra människor på vägen. Han är en av de livsgladaste och välmenande personerna jag träffat så det känns tryggt att åka runt med honom i tio dagar. Vi tänker oss Zagreb, Rijeka, Pula och Zadar. Yalla, yalla! Kroatien är verkligen ett hett resmål just nu men jag har länge velat åka dit, tipsa oss gärna om sevärda platser om du redan varit där!

 

Publicerad 07.07.2016 kl. 21:13

Frågorna som kunde undvikas

Ett annat tema som ibland stryper mig kring halsen är den här återkommande frågan om barn, som folk verkar fråga av alla runt 30. Ellen var inne på det för en tid sedan och hennes budskap skall absolut spridas. Jag tycker att det är synd att det görs ett sådant nummer och en så stor skillnad på vem som har och vem som inte har barn. Som om jag inte skulle veta något om lyckan och livet? Det är ju inte som om jag skulle vara avskärmad från barn bara för att jag inte har några egna. Däremot brukar jag helt frivilligt ta med mig andras barn på utfärder och teatrar och kaféer. Det finns redan så många barn som mår krassligt på grund av sin uppväxt. Cassandra är en av flickorna som jag brukar umgås med rätt mycket. Senast var vi på en fotoutfärd tillsammans. Ibland fotade jag henne och hon fotade mig.

"Jag har glömt bort hur det kändes när blommorna var högre än mig när jag plockade buketter, skrynklade ihop bladen i min lilla näve och höll i dem hårt, hårt."

Publicerad 07.07.2016 kl. 20:33

Om att bo ensam

Jag uppdaterade Ratatas Instagramkonto förra veckan och föreslog att mitt nästa inlägg kunde handla om fördelarna och nackdelarna med att bo ensam. Det är bra att enmanshushållen lyfts fram med tanke på att det finns över en miljon sådana i vårt land. Ofta skrivs det om de negativa sidorna, om att det är dyrt att betala hyran med en lön och att det blir ensamt. Därför blev jag glad när en person skrev en kolumn om fördelarna (få komma och gå som man vill/inget familjevåld). För det betyder ju inte automatiskt att det är synd om alla som bor ensamma utan det ökade antalet enmanshushåll visar snarare att det nu mera är möjligt att klara sig på egen hand, utan att vara ekonomiskt beroende av en partner.

+ Efter en social arbetsdag behöver jag tomrum där tankarna får vila utan diskussioner.

+ Jag behöver inte gräla om vem som sköter hushållssysslorna. Min mardröm är att bli den som plockar upp, diskar, tvättar byk och lagar maten medan en den andra personen byter bildäck två gånger i året.

+ Jag får inreda helt i min egen smak och flytta sängen mitt i rummet för en månad om jag känner för det.

+ Jag kan bo litet och minimera mängden prylar. Den här veckan har jag fört bort överflödiga kläder från skåpen och stolar från källaren. Jag fylls av någon slags harmoni när jag kan ha översikt av vad som finns i mitt hem.

- Det blir dyrare att bo ensam i längden. Jag betalar en hel hyra varje månad och förpackningarna i affären är oftast planerade för familjer.

- Det skulle vara roligare att planera, tillreda och äta middag tillsammans.

- Ibland saknar jag att dela min vardag med någon och få berätta små händelser från dagen. Jag är inte värst förtjust i att prata i telefonen men brukar chatta rätt mycket som kompensation.

- Jag har ingen att skylla på om det plötsligt blivit oredigt hemma.

Kommer du på något annat? Jag har inte skrivit blogg på en tid och känner mig lite rostig.

Publicerad 07.07.2016 kl. 20:02

Luftballongsresan: väntar

Meterologen hade ringt och meddelat att vindarna är för kraftiga för vi skall kunna ha en någorlunda trygg luftballongsresa i kväll. Jag som hade sett fram emot att sväva tyst över en rosig himmel, peka ut den vita Domkyrkan från luften och följa med de små, pyttesmå, punkterna som rör sig över torget. Jag skulle söka upp båtarna på havet, i kikaren, se hur öarna är formade och hur färgerna fördelar sig. Är det som på kartorna? Skillnaden på tallskog och björkskog, landsvägar och bergsklackar, tusen meter elledning och ett stort blått mönster av sjöarna. Kanske skulle du råka sitta på någon trappa, titta upp mot korgen och fundera vem som flyger där.

Publicerad 22.06.2016 kl. 10:04

Något har förändrats under natten och jag frågar mig.

Vem har vikt de obekanta skrynklorna i dynan?

Nu syns helt nya mönster på kinden när jag vaknar.

 

 

Elena

Fia

Hanna

Julia

Malin

Minna

Miilo

Nanó

Karin

Vanessa

Satu