Sådant jag minns när jag tittar upp

Jag kände ingen, nästan inte honom heller. Han såg på mig och sa: "this is heaven, baby!" och jag skrattade först men slutade när han verkade mena allvar.

Publicerad 18.06.2017 kl. 09:49

Karhu ja metsä

De senaste dagarna har regnat bort. Jag latar mig, dricker kaffe dygnet runt, läser några rader och tappar min koncentration. Jag läser en gammal bok av Jonas Hassen Khemiri och förvånas: här ligger jag och skrattar för mig själv. (Har också hunnit fråga bibliotekarien ifall de har boken Ruskeat tytöt, för jag vill ju vara en av er som hänger med i samhället, hon lovade beställa den åt mig.) Rastlösheten river mig i ärmen, jag borstar håret, fixar en frisyr som ingen ändå kommer att se. Jag väljer bekväma kläder men ändå sådana som gör det svårt att urskilja, är jag på väg till finfest eller skogskalas? I Fagervik, under min regnutfärd, hittade jag ett par skor i trädet. Precis sådana skor som jag funderat på att skaffa. Vem tror du att har lämnat dem där och varför?

Publicerad 14.06.2017 kl. 01:13

Den lilla olyckan

Jag var med om en liten olycka i slutet av förra veckan men eftersom det kändes så bra, när främmande personer böjde sig ner till mig och frågade om jag behöver hjälp, är händelsen värd att nämnas ännu flera dagar efteråt. Jag höll precis på att gå ut från en affär när någon bakom mig öppnade dörren så att den träffade min fot. Jag snubblade lite och märkte först en stund senare att skon höll på att bli röd av blod. Därför haltade jag tillbaks in i affären, bad om papper, om plåster, då såret verkade djupt och blodet droppade ur skon. Medan jag satt på golvet i affären, med foten i vädret, för att stilla blodflödet, var det fyra personer som stannade för att fråga om jag behöver hjälp. Fyra stycken. Så fint, tack! Samma dag träffade jag en typ som har bott i Kenya de senaste åren. Han blev ögonvittne till en dödsolycka där en person på motorcykel körde in under hjulet på en lastbil, lastbilens chaufför stannade inte. Om du är en vithyad person är det också rätt så riskfyllt att stanna i en liknande situation, det kan hända att du får skulden även om du stannar för att hjälpa. Kontrasterna i mitt liv fortsätter att dyka upp. Jag uppskattar dem, de får mig att hålla fötterna på jorden.

Publicerad 14.06.2017 kl. 00:34

Statister och turister i hemknutarna

Filminspelningen i Fiskars drog ut till sena morgonnatten och ännu vid midnatt var himlen så här pass ljus. Jag hade anmält mig som frivillig statist då det skulle filmas in olika scener vid en danspaviljong. Min roll blev liten och handlade mer om att skapa rörelse i bakgrunden genom att promenera över gräset eller luta nyfiket över paviljongens vita räck medan de utvalda paren dansade. Jag drog slutsatsen av att bilden av filmindustrin är alldeles för romantisk, det är ganska utmattande och lite tråkigt också att ta om samma scen för åttonden gången. Jag träffade några kvinnor som berättade att de åkt hit från Helsingfors och Mäntsälä för att delta som statister. Helt spontant och helt genuint svarade jag: har ni varit här förut? På riktigt, vad roligt att ni kom, här är så vackert. Jag var liksom uppriktigt stolt över Raseborg.

Publicerad 10.06.2017 kl. 12:40

Om prestationer

Den här våren har jag funderat på prestationer och hur jag tappat bort mig i mellanrummet, i mötet med kontrasten, bland högpresterande personer och dem som kämpar med sina grundbehov. Jag har tänkt att jag kanske också borde ha blivit pilot men jag har inte det som krävs. Jag har tänkt att kanske jag också borde prata om mina tior i betyget ännu femton år senare som om det skulle vara avgörande för vem jag är och vem jag blir. Men det har hänt något sedan dess. Jag är inte den personen som ger upp men jag har klarat mig långt med tanken om att det är okej om du är bättre än mig. Du är vackrare, du har bättre lön, du har en högre utbildning, du har sprungit längre, du är mer framgångsrik och framför allt smartare, du har allt det jag inte har. Det är okej! Vad händer sen? Ingenting. Ingen når mig där. Jag går ut i natten och fotograferar rosa vatten, jag njuter av frihet, jag bokar en resa till Prag, jag byter jobb, jag lever. 

Publicerad 09.06.2017 kl. 22:51

Skrivövningar och päron purum

Under hösten och våren hann jag också delta i två skrivkurser. Jag har inte anmält mig till några nya i sommar för jag skall försöka vara ledig när jag är ledig. Vet ni, utan att behöva använda tiden effektivt. En skrivövning kan starta från en bild, en dikt, en promenad, ett föremål, vad som helst som kan väcka minnen. Oftast har deltagarna endast 10-15 minuter på sig att skriva ner de intryck som de fått under övningarna. I början kändes det pressande när tiden alltid tog slut men senare insåg jag hur bra det gör för skrivandet att sluta försöka skriva bra. Under korta övningar kan det dyka upp oväntade detaljer och ämnen som du kan använda och förändra senare. Nedanför finns en kort text som kommit till under en skrivövning med versen äppel, päppel, pirum, parum. Det svåra för mig är att skriva långt och försöka bygga upp fungerande helheter av de här korta textdelarna som samlats i anteckningsböcker, telefonen eller datorn.

"Päron purum!". Min syster hade aldrig lärt sig den versen. Vi hade övat tillsammans under sena kvällar, stavat, upprepat och visualierat ramsan med riktiga äppel från Hermanns gård. Jag visste att hon lockade på mig. Det var hon som sjöng verserna och spelade i vinden med skedarna från mormors silversamling. De ingraverade, med rosorna. De klingade bäst.

"Päron purum!". Hon var inlindad i ormbunkar, hon hade knutit stora gröna blad till en kjol kring midjan och dolde brösten med två mindre löv. Huvudet var dekorerat med korpens svarta fjädrar, ansiktet var smutsigt av torkad lera och det var bara när hon öppnade ögonen som de blanka vitorna avslöjade henne från den skickliga kamouflagen.

Nu var vi var nära och återförenade.

Publicerad 28.05.2017 kl. 21:30

De fem bästa

Det var svårt att välja ut fem av 100 bra skäl, varför vi kunde läsa mer, men här är de jag fastnade för. Trygghet och en ökad empatiförmåga får mina hedersomnämnanden.

2. Om pappan läser högt för barnet i magen redan innan födseln har den nyfödda flera bekanta i världen: barnet lugnar sig lättare i en famn där hon kan känna igen rösten.

18. Böcker kan öka barnets upplevelser av att bli godkänd även om man känner sig annorlunda. Karaktärerna i barnböcker är ofta mångsidiga och toleranta.

53. Läsning hjälper oss att koncentrera oss på en sak åt gången.

59. En läsande man klarar sig bättre i dejtingvärlden. Av tio påhittade manliga profiler på Tinder kom den läsande, "älykkö-Stefan" på tredje plats.

67. Dikter och romaner är bättre självhjälpslitteratur än självhjälpslitteraturen. Istället för att rikta full fokus på dig själv kan du med hjälp av berättelser glömma bort dig själv och inse att livet är precis lika oförutsägbart för de flesta andra människor.

(Alla punkterna är plockade och översatta från boken 100 syytä lukea av Marika Helovuo).

Publicerad 28.05.2017 kl. 12:28

100 syytä lukea

Boken på bilden var en av de två böckerna som tjuven stal av mig i Malmö. Vilken otur att den inte är skriven på svenska, då kunde hen ha fått lite kloka tips på vägen. Nu har jag ersatt böckerna med nya men passar på att läsa ut dem innan lånetiden upphör. Under läsåret har jag ju deltagit i kursen Läsinspiration i Hangö och pratat om hur vi kan använda språket och arbeta kring böcker på ett kreativt sätt med barn och ungdomar. Till vår sista gång skall jag förbereda en stund med alla mina favoritövningar, en stund som passar min personlighet och når ut till barnen. För den kommer att rikta sig till lågstadiebarn, mest för att den ålders barn går rakt in i mitt hjärta.

Läs den här boken: 100 syytä lukea av Marika Helovuo. Hon räknar upp 100 skäl att läsa mer. Ett roligt råd för ungdomar var att de kan använda läsandet som ett skäl att slippa ännu "tråkigare" sysslor.

"Kalle, kan du föra ut soporna?"

"Öh, jag är mitt inne i en spännande bok."

"Vah, nämen fortsätt du, jag för dem!".

Publicerad 27.05.2017 kl. 20:29

Telefontexter

"Din tunga väsnas lite extra när du uttalar vissa bokstäver. Jag stör mig på ljudet först, jag vänjer mig vid det, jag börjar tycka om det och saknar durret när vi inte ses längre. Jag spelar upp gamla röstmeddelanden i sängen bara för att höra hur du pratar och anmäler mig följande dag till en kurs i logopedi vid öppna universitetet."

Publicerad 26.05.2017 kl. 23:00

Den här våren

Plötsligt har det gått en hel vår och trots att jag fortfarande har en massa tankar (planer, oro, frågetecken) virvlandes i huvudet ser jag fram emot en ledig junimånad. Det är svårt att välja vad jag skall skriva om efter en lång paus. Dessutom vill jag välja mina ord, om jag fortsätter skriva här.

- Jag har redan hunnit med flera utfärder den här våren. Jag tycker riktigt mycket om att utfärda: både ensam och i sällskap. Tillsammans med en ungdom besökte vi en mäktig fors som heter Latokartanon koski och tillsammans med en belgisk typ besökte vi Paavolan tammi utanför Lojo. På bilden besöker vi fågeltornet nere vid Läppträsk tillsammans med ett av mina gudbarn.

- Jag har varit på dop, sålt min gamla skrivmaskin, köpt en ny säng och ordnat i hemmet. Möbler, olika hus och hem är nämligen också något jag tycker riktigt mycket om. Därför ser jag fram emot eventet "Karis-Suomen Paris" som ordnas i augusti. Då öppnar ett tjugotal husägare i Karis och Billnäs sina dörrar för allmänheten.

- Jag har dansat och känt mig stolt när läraren sade att han tycker jag borde börja planera mina val av lektioner, mer medvetet, då han ser att jag gör framsteg.

- Jag har framför allt sagt upp mig och tänker ta mig framåt.

- Jag har anmält mig som frivillig statist till en film som spelas in i Fiskars i juni. Vi skall klä oss i 40-tals kläder och gå på dans. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Ibland gör man bara dom där samma sakerna och just därför söker jag mig bort. Ett besök till Örö hör också till sommarplanerna.

- Jag hoppas att jag skall skriva mer i sommar och återkommer ifall texterna dyker upp.

Publicerad 26.05.2017 kl. 21:54

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu